London och Jag

Gällande Daniels födelsedag så var det sannerligen ett överaskande ögonblick för honom.
På torsdagskvällen (dagen innan hans födelsedag) så gick vi till en pub i närheten av Victoria station för att ta oss en varsin öl. Det var jag, Daniel, Makki och Marjan.
När vi satt inne i en djup diskussion och höll på att avsluta sista ölen, så kommer (till Daniels förvåning) hans familj helt plötsligt in i puben och överaskar honom.
Mamma, pappa, syster, bror och brors flickvän kommer in och klappar om honom på axeln och att se Daniel i en sådan chock som sedan föll ut i tårar resulterar helt enkelt i en helt magisk överaskning för honom.
Han hade absolut ingen aning och jag har (otroligt nog) kunnat hålla detta hemligt för honom under en liten tid nu. :) Jag blev själv så tagen utav hela situationen (trots att jag redan visste om vad som skulle hända) men det slant faktiskt ur några tårar ifrån mig också.
När vi kom hem på torsdags kvällen, så hade vi båda svårt att somna. Daniel var fortfarande lite fnissig efter hans familjs ankomst och jag var fortfarande lite rörd. Detta var ju liksom Daniels högsta önskan på hans födelsedag och han hade verkligen ingen aning om att detta skulle ske. Det var så roligt!

På fredagsmorgonen, så gick vi, lägenhetspolarna som bor tillsammans, in med frukost på sängen och sjöng födelse-sången för honom. Han öppnade paket.. utav mig så fick han en pyjamas, kalsonger och EN RESA TILL PARIS!!!! Plus en tröja, som han fick både utav min pappa och mig. Och av lägenhetskompisarna så fick han en t-shirt och en tröja. Ytterliggare paket fick Daniel utav hans familj när vi var och käkade på fredagskvällen; en jätte fin klocka, ett paket med Daniels efterlängtade smörgåsrån och en kanon fin handgjord bok med foton av familjen och två sidor med frågor som Daniel svarat på i en "Mina vänner-bok" då han var 8 år. Hahaha, jag skrattade så jag grät åt svaren. :)

Jag är så glad över att äntligen ha fått träffa Daniels goa familj! Vi har haft två jätte mysiga dagar tillsammans.
Daniels batterier har definitivt blivit påfyllda till max efter att han nu fått krama om sin familj. Nu hoppar han omkring som en liten solstråle igen. :)
Vi som bor såhär långt borta ifrån våra vänner och familjer behöver få träffa dem ibland för att kunna ladda batterierna på helt fullt, annars finns det liksom alltid något som saknas härborta. Kärlek är det viktigaste i livet!


Jag hade klistrat ihop en fyr-sidig liten saga om att vi skulle till Paris. (Först en bild på Daniel och mig, sedan en bild på oss två i ett tåg, därefter en bild på Eiffeltornet och till sist en text skriven om att vi ska till Paris i Nov.)


Daniel med alla öppnade paket.


Hjärtat! :)


Här är paket öppning nummer två på en Italiensk restaurang vid Victoria station.


Daniels syster har gjort denna fina bok.


Daniels fina familj.


Vi har till och med åkt London Eye. 135 meter upp i luften har vi alltså varit.. tänka sig att jag Karoline har åkt. Men det var inte alls så läskigt som jag trodde, utan en lugn och fin åktur där man ser ända ut till Wembley och bortåt. Glas kupan som man stog i var så stor, så jag blev aldrig sådär jätte rädd. :) Jag vill bara åka igen och igen och igen, nu när jag känner mig så tuff som klarat av denna höjdattraktion.
Nu Robert och Jonas har ni någonting att komma tillbaka till och utmana.. :P


Inuti London Eye. (Inte titta ner!!!)


Här har vi tuffingarna som redan från start vågade stå nära glaset. :)


Vi <3


Just nu så ligger jag här hemma sjuk.. :( Hemma från jobbet och nerbäddad i sängen. Jag bara snorar, hostar, mår illa och har en dundrande huvudvärk. Det är så lång tråkigt att vara sjuk!
Jag önskar att jag hade tevespel att spela.

Hoppas ni har det fint alla!
P.S. Tänk att 12-14:e november ska vi till Paris, jihoooo!
Kram