att leva med mensvärk
Jag vill sprida lite påsk på något vis.. Men jag har inte riktigt förberett mig för det. Jag kanske skulle ha lagt upp en bild på mina målade påsk-ägg. (Ifall jag hade målat några) Men nepp, inte detta år.
Min dag startade med ett "glad-påsk-sms" där det stog att påskharen skitit i min brevlåda. Och jag kände liksom direkt att detta skulle bli en bra påskdag, (när haren liksom dumpat sin skit hos mig)... NOT! =)
Min kropp satt direkt igång att ge min en väldans massa mensvärk.
Och ja, jag tillhör dom där damerna som får så mycket mensvärk, så att jag t.o.m skulle kunna dela den med andra och ändå få tillräckligt med ont själv.
Jag blir sådär varm/kall-svettig, svimfärdig, illamående och som grädden på moset kan jag knappt gå med den tunga smärtan. Ibland har jag börjat gråta. Inte för att jag blir lessen utan för att jag måste bita ihop så mycket & hålla andan, så att tårarna pressas ur mig!
Mensvärk är bland det värsta som finns, tycker jag. Det känns som om jag ska föda eller dö!
Jag har tabletter som jag kan ta, dock med en varningstriangel på som gör att jag inte kan köra bil eller utföra jobbet korrekt eftersom jag blir lite lätt berusad av dom. Ipren och Alvedon är inget som biter tyvärr.
Jag springer ständigt runt med en några kilos fet riskudde i handväskan, som jag kan slänga in i micron i 5 minuter som (IBLAND) kan göra smärtan något lindrigare.
Usch fy fabian för alla oss som har mensvärk.
Att man ska behöva leva så med denna återkommande börda..? Det känns som en sjukdom.
Jag tror att många män skulle pipa som små djur med en mensvärk som ihärdigt sitter kvar & väcker dig på nätterna.. alla karlar är inte så uthålliga som de tror ibland.
Jag skulle beskriva smärtan som att man har en handuk innanför magen, som någon liksom vrider runt (vrider ur), så hårt att smärtan strålar ut i hela kroppen!
Att mensvärk ska innebära att man akut måste sjukanmäla sig från jobbet, planera hela sin dag enbart för att dagen ska passa menvärken (ha nära till en toalett ifall man skulle spy, ha nära till en dusch då svetten riktigt rinner av en eller då kylan gör att det växer frost över kroppen, ha nära till en säng ifall man skulle svimma, ha nära till en stol då man måste vika sig av smärta, och helst utav allt ha någon som kan GÅ åt en, eftersom man missar lite utav det vardagliga som att göra mat åt sig själv osv.)
Det känns som om man borde få något jäkla bidrag för att man får leva med detta.
NÄ, JAG ÄR INTE BITTER!
=)
Nu har värk tabletten spridit sig runt min kropp & bedövat, så nu gör jag omedlelbart ett försök till att somna eftersom jag bannemig ska gå till jobbet imorrn. Jag tänker visa fulfinger åt mensvärken & inte låta den förstöra påskhelgen!
Nu har jag fått skriva av mig utav min vrede..
tjipp och hej
