du fyller mitt hjärta

Jag har nog aldrig hört Malins och min sång röst göra underverk tidigare, förrän idag, då vi ljöd Timberlands "Apologize"..  Låten är svajn bra! När jag sjunger så känner jag mig som den smörsångare jag ibland önskar att jag vore..

Jag blev för en stund så fruktansvärt sårad idag då  jag stod i en butik och spanade in en ur fin ullkofta OCH ur högtalarna börjar genast The Hives föra väsen. Det är precis det ljudet som får min kropp att gå igång. Det började bubbla ända från tårna och leendet på mina läppar kunde inte dölja sig längre.
Jag började genast inta den position då musiken tar tag i ens kropp och skriker "det är vi mot världen", genom att lägga högerhanden mot magen samtidigt som jag sträckte ut vänsterhanden i höjd med min axel.
Nu skulle det hända, nu när refrängen sätter fart... då jäklar blir musiken så stark. Jag vänder blicken hastigt ner mot golvet och sluter ögonen hårt... JA nu smäller det!! NU!
Sekunderna senare försvinner leéndet på mina läppar och jag tittar förvånat upp och ser mig omkring..
Som en bomb exploderade mitt hjärta just för att ingenting hände..
Hur hårt jag än försöker dra på strängarna till min luftgitarr.. så kommer inget ljud, ingen känsla, ingen kärlek.
Kvar står jag, med ett brustet hjärta, i position att börja lira. Någonting tar andan ur mig då jag till min förvåning inser att något är fel. 
Armarna sänker sig naturligt hängandes mot golvet. Jag ser mig sakta omkring och söker efter svar.  
Ögonen fylls med ett kryddmått utav tårar och ögonbrynen rynkas ihop i förtvivlan över ensamheten som råder. 
Jag vill sluta tänka för all framtid..
Något var så fruktansvärt fel..
Tillslut insåg jag att 15 mil ifrån mig befinner sig min bästaste bandmedlem Börje (pappa) Petterssons lufttrummor..
Hur ska jag klara mig utan dom?
Ensamheten riktigt ilar sig igenom mig och jag känner att jag nästan vill ropa på honom.
Men gör det inte, eftersom i mitt huvud hör jag bara mitt eko som ständigt försöker..
Neeej, det är bara du och jag pappa som kan få världen att stå still för en sekund.

Jag är inte redo att lämna bandet.. vi behöver lira ett tag till.
Ingenting annat är kul..
Alla har vi väl en livskamrat, och pappa är min!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0