London och Jag

Att säga farväl suger elefant. Det är alltid rätt sorgligt och jag är dålig på att göra ett bra farväl. Jag pratar en massa onödigt för att inte få ett tyst och tråkigt farväl. Sedan när jag ser på de övriga att det kanske är nog med prat.. så vänder jag tvärt och samtidigt som jag går, säger jag hejdå! Det går på 1 sek.
Vad är då ett bra farväl?! Lura på det ni..

Idag har jag haft "hejdå-fika" på gränden med Anna, Mica, Gamla Karin och Nya Karin från jobbet. Jag åt min fabbo.. panini med proisotto (eller hur det stavas). Mumma!



Anna, moi och Mica säger adjö.

  
Farväl nya Karin.. (nära till gråt!)

    
                                   Och farväl gamla Karin... Jäkla puddingar!

Sa även farväl till fröken Scheer idag då jag var förbi en sväng efter jobbet.

Det är nu som jag sjunger med till Timo Räisänen - I´m Indian.. som jag insér att jag alldeles själv begér mig på äventyr.. Med en känsla utav tomhet, ensamhet och ett nytt liv någon annanstans... Farväl tar mig hårt eftersom jag är en sån där familjär människa med många utav mina vänner.
Tidigare har det känts som om alla ändå följer med.. men nu känns det precis som när jag var liten och sa hejdå till pappa med en klump i magen hos dagmamman och visste att jag under en hel dag inte skulle få träffa honom igen förns på kvällen.. ungefär så.. fast jag kommer tillbaks i slutet på augusti.

Imorgon bitti när jag lyssnar på Regina Spektor känns allt bra igen. Hon är mitt "backstreet boys" på mornarna. Och då kommer min rese-vecka att kännas fett grym!

I helgen har min pappa fyllt år.. Hipp hipp för honom och för 49 år på nacken! Men han får också en ståle vattenpistol på sig eftersom jag inte fick låna hans bil i lördags. Hands up!
Min underbara broder Robert grejade in en stereo i min bil också.. vilket var guld värt! Jag vill bara spendera tid i min bil massor nu. Efter kalaset i lördags så for jag till Upsale för att hälsa på Våfflan. Det tog bara en timme med golfen.. sjukt bra! Han är en fin person Våfflan!
Söndagen var en varm dag.. och jag som inte druckit vatten på en vecka drabbades säkert utav värmeslag.. jag var out of gas.. totaly! Eller så slappnade jag av för att vara ledig på lördag kväll och då får jag som motorstopp i min kropp. Kroppen tar slut. Att jobba på söndagen var hemskt.. jag satt mest och tittade. Att åka bil hem från uppsala var också knas. Jag satt med ett och samma ansiktsuttryck hela vägen hem. (Det där när huvudet ritkigt hänger och det är nära till att det rinner saliv ur munnen) Haha. Som en fisk!
Jag känner mig sjukt lat... vilket är anledningen till att jag försöker jobba 200%, dubbelt upp.. flera pass om dagen. Jag hatar att vara lat, det går ju inte!
Helgens nalle björn tilldelas iaf min bror Johan som verkligen har förändrat sitt ungkarls beteénde och blivit en person man vill uppskatta. Jag är stolt över dig kalle!

adjöss!