Från Sol till Snor!
igår anlände jag hem från teneriffa och huuuu vilken kyla det var här. (från sol till snor)
Som en klick grädde på moset hade pappa slagit av all värme i huset... Det var is.. dumbom! Jag kommer bli springandes med ett gäng näsdukar..
Men veckan på min, Idas och Lottas resa har varit hejdundrande, en SOL-SEMESTER rakt av!
Vi har glassat i solen, jag har lärt mig alfabetet på teckenspråk, blåvit utelåst på ballkongen, svettats några liter, druckit "kändis-vatten".. osv.
Men min mest skrämmande händelse i livet tänkte jag härmed slänga fram några ord om.. Jo, jag & Lotta skulle åka fallskärm efter båt. (ute i havet!!)
Innan vi skulle spännas fast i våra selen så simmade en delefin förbi brevid oss & tog sig ett och ett annat skutt ovanför ytan. Jätte läckert! Men vi kunde inte sluta tänka på vilka stora fiskar som vi snart skulle doppas i vattnet med.
Vi fick höra att vi skulle doppas i vattnet för att locka upp hajarna (någon sek innan vi for ut i vattnet).
Och ja... vi fick åka rätt länge nere i vattnet spända i en liten lina 100 m bort ifrån båten, som aldrig satte någon riktig fart. FY vad vi skrek. Vi drabbades utav en gnutta panik.. då vi precis sett fenan utav en delefin i vattnet! Alla delefiner kanske inte är leksugna... och var det verkligen en delefin??
Men då vi var väldigt nära till gråt, så for vi tillslut for vi upp i luften med fallskärmen... Högt var det, 100 m upp! Trots min höjdrädsla så kände jag mig lugnare uppe i luften än i det stora blå.
Men ganska snart så fick vi syn på något grått ute i havet och vi försökte ivrigt se vad det var.. tillslut såg vi fenorna från ett gäng valar som stämt möte under oss. 12 st dessutom och sedan några delefiner som skuttade runt i kring. Häftigt tyckte vi, men precis ovanför valgänget... så börjar fallskärmen att sjunka betydligt i höjd ner mot dem i vattnet. "Va? Vad är det här? Ska dom släppa oss här? Mitt i valträffen?" AAAAAAHH, vi skrek på nytt..i panik! Att se dessa jätte fiskar precis under sina bara tår, mitt ute i havet i ett fjuttigt sele, påväg ner mot dem.. jag kommer att bli doppad bland dessa jätte fiskar! Hjärtat hoppade höjdhopp inom mig och det var väl självklart att just vi skulle doppas, vi som var mest uppskrämda. Men några få meter ovanför dessa djur (då vi skriker som mest & nästan har insett att vi kommer att doppas) så lyfter fallskärmen igen..
PUH, så hemskt! Men fy fasiken vilken grej!
Alla på båten skrattade ljudligt när vi kom ombord på båten igen efter vansinnesfärden, då vi själva skakade så mycket i kroppen att vi tappade balansen. Och det första vi får höra är: " Vi trodde ni skulle skita på er därute!"
Ja, vi fick ju en upplevelsefylld tur iaf.. MEN jag gör det aldrig igen!!!
FETT!
Och ja Ida, du har rätt.. ibalnd kanske inte komma hem är så fruktansvärt roligt trots allt. Allt är ju precis som vanligt.. Bekymmer.. och tristess..
Min första arbetsdag på nya jobbet är imorgon.. NERVIS! =)
Tjingeling!
