London och Jag

Idag, på min lediga dag har jag ägnat tid åt att åka longboard! "Det här är livet!"
Sedan så har jag och Ida promenerat ner på stan, käkat tacos på Packhuskällaren och hängt vid Kallis där det var "after beach". Fett najs ställe.. det kryllar dock om brats nu när sthlms veckan är här.
Men imorgon ska jag och Ida "bratsa" till oss lite och gå in stenhårt på after beach! Tillsammans slår vi förhoppningsvis följe med Jonte och Torben.


Jonte, Lisa och mitt hår i bild!

H-lvete! Just nu ringde Lisa (min PT) och sa: "Vi ska motionera Karro!"
Attans... det är dags för mig att rymma undan hennes "slap in the face".

.. och så har bilen kraschat! NÄR kommer det ljuva livet..? =)

...av jord skall du åter varda!
Benny, får nu vila i frid!
Den självständige, omtänksamme och speciella människa som levde är lyft till sin himmel, begravd med vår kärlek och vårdad i våra tankar.
Med mig lever minnet utav den du var!
Benny, en händig man! (12/1 1985 - 22/6 2007)

I torsdags natt anlände jag till hallsta, för att i fredags finna frid i Bennys bortgång.
Vi bar Benny till graven igår!
Begravningen var obeskrivlig men värmande då alla fanns på plats som stod honom nära.
Den kista som hissades ner i jorden, hade bara skalet med sig. Men din själ lever vidare.
Det är nu vi säger farväl. 
Farväl Benny!
Kom och hälsa på i mina tankar ibland, grabben!
Du är saknad!

Klockan 14.30 idag åker jag tillbaks till Gotland.. där jobbet och "sunken" väntar! Sunken är namnet på den källarvåning i Visby som jag, Ida, Lisa, Jeppe & Therese bor i.
Det har varit skönt att vara här hemma och känna en samhörighet utav sorg och glädje som vi alla delar!
Nu måste jag rycka upp mig själv.
Adjö

Igår var jag med om en traumatisk händelse som kunde kostat mig ett eller två revben..
Jag och min rumskompis Ida var ute på ridrur. Vi hade betalat för att få vara med på en tur genom skogen med häst.
Jag som pratade väldigt mycket och högljutt innan utdelningen utav hästarna skulle ske, framstog säkert som en säker ryttare.. så instruktören gav mig den fartglade hästen som stog i ett enskilt stall. De andra hästarna som skulle med på turen, stog och sov i sina boxar. Men när jag kom fram till "min" häst.. som stog och bankade mot väggen och gick runt i cirklar.. lika ivrig som jag själv.
Yaya, tänkte jag och gick in till pollen.
Väl på turen, så märke jag att hästen var ganska så stojig. Flera gånger så försökte han galoppera förbi hästen framför och tävla med den. Jag fick slita i tyglarna för att få stopp.. men efter en galopp, så hoppade hästen till.. jag tappade stigbyglarna (som jag hade fötterna i) och studsade till.. men som den cowboy jag är satt jag upp i sadeln igen, trots att detta hände i galopp. Hästen fick då för sig att springa förbi de övriga pollarna och rusa i en obeskrivligt snabb galopp.. Jag såg en skymt utav mitt liv passera i en kort revy. Hästen ökade och ökade i sin galopp så att jag inte kunde se träden brevid mig utan allt bara for förbi. Jag började nu få tillbaks balansen eftersom benen mina dinglade utan stigbyglar. Jag klämde åt hästens mage och låg bak i sadeln för att få stopp på skrället. Men den jäveln bara ökade. Jag började titta ner på marken efter stenar eftersom jag nu övervägde att hoppa av i farten.. men det gick alldeles för fort, jag började förbereda mig på att jag skulle krossa något revben, få hjärnskakning, bryta ett ben eller hamna i rullstol. Då kom det över mig att jag var tvungen att få stopp på vansinnes färden och hålla mig kvar på hästryggen.
Tillslut, 1 halv kilometer bort fick jag stopp.. Jag satte fötterna i stigbyglarna och la mig över hästen, skakandes i hela kroppen med en vilja att hoppa av pollen och leda den hem. Men insruktören kom efter mig i full galopp och sa: "Ojdå, hon var visst jäkligt pigg idag". Jag log mot honom, samtidigt som jag tänkte på hur nära det var att jag flög av. Men sedan kunde jag inte låta bli att flina över denna åktur som jag bjöds på. Jag höll god min och galopperade snällt på nytt efter min händelse (jag ville ju absolut inte förstöra ridturen för de övriga). Men nu hade hästen skärpt sig! Hon lyssnade på mig hädan efter.
När jag väl hoppat av och klätt av hästen dess utrustning så gick jag med raska steg för att sätta mig i bilen.. men möter Ida och Björne med stora leenden ända upp till öronen.. "Jag hörde vad som hade hänt karro", sa Björne och log.. "Inte ett ljud!", sa jag och räckte fram pekfingret som ett farligt hot. "Jag gör det aldrig mer!". Bakom mig hörde jag skratt men röster som ändå tröstade mig..
Sedan åkte vi ut till golfbanan och slog några bollar. Jag håller på och lär mig. Det var kul. Jag slog för det mesta "sork dödare", men fick även in en och en annan höjdare mot slutet. Aja, det var min första gång.

Min resa har hittils inte börjat bra här på ön. Det är olycka efter mig.. Det börjar med, att jag står på tågrälsen och inte får undan min bil.. tåget kommer i full fart och i sista sekund får jag fart på bilen och klarar mig, utan att ens kissa på mig.. Min andra olycka är att Benny går bort, lämnar efter sig all denna sorg och dessa sömnlösa nätter.. och nu denna häst jakt.. När jag fått stopp på hästen så tänkte jag "Det är väl såklart att det ska hända mig!".. Varför alltid jag?!

Japp, idag ska vi på Gute (VIsbys mest hippa uteställe). I onsdags var Mando Diao där och spelade och ikväll är det Danny. Jaja, vi ska dit iaf.. oavsett om Danny spelar eller inte.. :)

Tjineling

jag hade en förfälig dröm.. :(
usch, för den.. sedan vaknade jag upp klockan 04.00 inatt och var helt sjukt förkyld.
Efter att jag snytit och snytit utan vidare resultat.. så fick jag ligga platt på rygg för att inte orsaka att snoret skulle rinna ut på kudden.
Sedan somnade jag tillslut.. men vaknade upp lite lessen.

Jag har jobbat idag.. och lånade hem jonglerings bollar från jobbet, eftersom vi har en liten tävling på jobbet gällande jonglering. Vi ska allt se vem som lyckats bäst med jonglering efter sommaren är slut.
Jeppe är min största konkurent.. fast än ligger jag på topp. Jag kan liksom jonglera lite! =)

Nu kom Lisa och Therese hem. Happ, du var det slut på min ensamma stund här i vårat hem. Det var nämligen andra gången som jag var "ensam hemma" här i sunken. Det var en pirrig känsla.. och lite sådär små läskigt som det brukar vara första gången!
Men nu kan jag passa på att bjuda dem på min glass!

Tjipp och häj!